Fruktan hit och dit.
Usch, har suttit här och oroat mig över grejer och människor, sånt värdelöst oro.
Och då började jag sitta och läsa på Internet, eller egentligen sökte jag på Google efter; fruktan är synd.
Jag kom in på en sådan bra sida om fruktan och oro.
Detta är något som jag glömmer bort så ofta, dock ska jag inte säga att jag oroar mig alltför ofta, vilket kanske inte är suveränt i vissa tillfällen. MEN, när det händer, så tänker jag aldrig så djupt på detta. Men fruktan ÄR en synd!
I romarbrevet 8:15 skriver Paulus:
"Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!"
Och om jag citerar från sidan som jag ovan hänvisade till:
"Fruktan är egentligen en fruktan att ett eller flera av Guds löften ska misslyckas."
Och huuuuur kan man handla som att det Gud, vår Fader, har lovat oss, skall misslyckas? Att Gud skulle misslyckas? Kom igen! Han har skapat oss, hela denna värld, allting kommer utifrån Honom, och vi handlar som att Gud skall misslyckas? SKÄRP ER, SKÄRP MIG.
Gud misslyckas aldrig! Gud är fullkomlig, Han Är!
Vi måste lita på Hans ord. Och Hans ord är att vi ej behöver bekymra oss!
"Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse."
Som också detta Paulus skriver i Fil.4:6
SÅ ALLTSÅ, gör er inga bekymmer! Oroa er inte, frukta inte! Vår Gud är med oss. Han beskyddar oss, Han klär oss, Han vill uppmuntra oss och ge oss livsglädje!
GUD VÄLSIGNE ER.
Kommentarer
Postat av: annuset
bra skrivet! så lätt att glömma bort men så viktigt! <3
Postat av: Gabbie
Åh fy vad bra! det behövde jag! pusssssssss
Trackback
